säg det till alla jag är påväg

vilken fruktansvärd lättnad jag känner nu.
det är helt otroligt. man borde göra sånahär saker oftare. bara ut med allt. ska kalla det för min vår-rensning. fyfan va bra det känns!

jag har aldrig höjt rösten mot honom. aldrig i hela mitt liv på 18 år. har jag haft en kaxig ton i min röst så har jag dock fått veta att jag lever. men nu är det fan över. jag kanske inte får se honom mer på ett par år, men just nu orkar jag faktiskt inte bry mig. de dåliga stunderna har tagit över de bra. det var bra när jag var liten. då var allt bra. det funkar inte att köpa en fet platt-tv, det funkar inte att köpa en stereo för 5000 papp. det funkar inte längre. det är mutor. det är för att rena ditt samvete. när jag sen då inte uppfyller dina krav, jaha hoppsan då tar du tillbaka de dyra fina sakerna som jag så fint har fått i present. poff.
men jag ser igenom det nu, jag är inte så sak-kåt. vet du vad? jag klarar mig. jag behöver ingen stor, platt tv eller en "egen" bil. it's okey.
och att jag skulle lämna den där lilla goa varelsen? det var inte mitt beslut att skaffa henne, även att jag blev väldigt glad visst. det var du som ville skaffa henne. och sen låter det "jahopp, kul att man köper en hund till dig så ska du bara sticka" men om det är så det ska vara, så vartfan är ponnyn du lovade mig när jag var 12 år om jag flyttade till dig? ha? vartfan är den? inte fan har jag sett nån gullig liten ponny i trädgårn iallafall.
psykisk misshandel. slå upp ordet, se om du känner igen det.

nog med terapi idag.
det är btw inte meningen att ni ska förstå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback