matildaolsson

var ute å sprang förbi vårat gamla hus igår.. då kommer en tjej nerför trapporna som gick i min paralell skola..hon är flickvän till storebrorsan i den familjen som bor där nu, lillebrorsan gick i min paralellklass..
tårarna var inte långt borta!
känns som de har tagit alla mina barndomsminnen ifrån mig på något sätt.. de var här jag skulle bo hela mitt liv ju!
min koja (med två våningar), min sten ja alltid satt på, rummet ovanför garaget som skulle bli mitt när ja blev stor, trappan som jag ramlade och slog upp läppen i, och vedboden där våran hund brukade ligga..

trädgården såg förjävlig ut.. pappa brukade alltid hålla den så fin, speciellt på somrarna..

och de har målat om huset dessutom.. grått.

det brukade vara ljusgult.

en orange väg-kona stog kvar igår när jag kom springande på vägen, den som pappa ställde där typ förra deceniumet.. (stavning).

huset har varit sålt två gånger, och jag har nästan varit förbannad på pappa varje gång han inte köpte tillbaka det.
hatar nostalgi. jag vill inte minnas huset, jag vill att det ska vara en del av mitt nu!

lite bilder :



för beskrivning, håll markören på bilderna.

oops nu hamna dom i lite fel ordning...men aja =)