HANDBOLL
F89-90 år 05/06
när vi slogs ihop med 90:orna gick det först lite trögt.. folk var blyga och det var ganska grupperat.. vilket inte är så konstigt kanske.. men vi visste inte vilket roligt år det skulle bli!
jag kan inte längre kolla på bilder från laget utan att få tårar i ögonen.. vi hade så otroligt roligt på träningarna och vi fanns alltid där för varandra! det var kul att komma till träningen! fart & fläkt, skratt och skoj...
om man var lite nere en dag, så hjälpte det att gå till träningen. det var en trygghet.
jag kommer aldrig att glömma en kväll när vi var i rimbo (stockholm) och spelade SM. vi hade världens goaste & roligaste samtal!
det var bara tjejerna i laget och dörren var stängd. många hemligheter läckte ut, och aldrig kommer jag glömma hur mycket vi skrattade!
vårat sista partille cup tillsammans var den känslosammaste stunden i det lilla lagets historia.. visst har vi gråtit tillsammans och kramats innan, men när lisa läste sin "avslutnings-predikan" så kunde ingen hålla tillbaka tårarna.. alla var där och jag tror ingen var oberörd. det var då vi visste att vi nog aldrig mer ska spela tillsammans. det var slutet.
men det känns bra att ha alla bilder och den gamla lagsidan som är full med mycket skoj. för det är minnen som aldrig kommer att försvinna! dom kommer ligga där i en liten låda i hjärtat som man ibland kan ta fram och beundra. för det är något att vara stolt över, jag är stolt över mitt gamla lag. jag var även då stolt över mitt gamla lag.. det är mitt gamla lag, men det kommer alltid vara mitt lag. det ultimata laget. visst var vi inte perfekta, och det var våran charm!
jag kommer aldrig att glömma det bästa handbolls-året i mitt liv!
jag älskar er tjejer! ♥
när vi slogs ihop med 90:orna gick det först lite trögt.. folk var blyga och det var ganska grupperat.. vilket inte är så konstigt kanske.. men vi visste inte vilket roligt år det skulle bli!
jag kan inte längre kolla på bilder från laget utan att få tårar i ögonen.. vi hade så otroligt roligt på träningarna och vi fanns alltid där för varandra! det var kul att komma till träningen! fart & fläkt, skratt och skoj...
om man var lite nere en dag, så hjälpte det att gå till träningen. det var en trygghet.
jag kommer aldrig att glömma en kväll när vi var i rimbo (stockholm) och spelade SM. vi hade världens goaste & roligaste samtal!
det var bara tjejerna i laget och dörren var stängd. många hemligheter läckte ut, och aldrig kommer jag glömma hur mycket vi skrattade!
vårat sista partille cup tillsammans var den känslosammaste stunden i det lilla lagets historia.. visst har vi gråtit tillsammans och kramats innan, men när lisa läste sin "avslutnings-predikan" så kunde ingen hålla tillbaka tårarna.. alla var där och jag tror ingen var oberörd. det var då vi visste att vi nog aldrig mer ska spela tillsammans. det var slutet.
men det känns bra att ha alla bilder och den gamla lagsidan som är full med mycket skoj. för det är minnen som aldrig kommer att försvinna! dom kommer ligga där i en liten låda i hjärtat som man ibland kan ta fram och beundra. för det är något att vara stolt över, jag är stolt över mitt gamla lag. jag var även då stolt över mitt gamla lag.. det är mitt gamla lag, men det kommer alltid vara mitt lag. det ultimata laget. visst var vi inte perfekta, och det var våran charm!
jag kommer aldrig att glömma det bästa handbolls-året i mitt liv!
jag älskar er tjejer! ♥
"det var en gång ett litet lag, och om en började gråta så grät tillslut alla!"
Kommentarer
Trackback